Senskadan som kräver mer tålamod än du tror
En häst med en böjsenskada kan se nästan frisk ut efter några veckors vila — men senor läker långsammare än ben, och att återuppta arbete för tidigt är det vanligaste misstaget hästägare gör. Konvalescensen efter en böjsenskada tar i regel mellan två och nio månader, och det är den kontrollerade uppträningen under den tiden som avgör om hästen någonsin kommer tillbaka till full prestanda. Fysioterapi för häst handlar om precis det: att styra kroppens läkning i rätt riktning, i rätt takt, med rätt belastning.
Hästfysioterapi utförs av legitimerade djursjukgymnaster med godkännande från Jordbruksverket — en treårig högskoleutbildning plus specialisering på häst. Behandlingen spänner från manuell ledmobilisering och spaspa-terapi till vattentrask och individuella träningsprogram. För hästar som lever för att prestera, oavsett om det gäller hoppning, dressyr eller vardagsridning, kan fysioterapi vara skillnaden mellan en karriär som fortsätter och en som tar slut i förtid.
Fyra tillstånd där fysioterapi förändrar prognosen
Det vanligaste skälet till fysioterapiremiss är rehabilitering efter senskada — framför allt i de ytliga och djupa böjsenorna. Men fysioterapi är lika relevant vid en rad andra tillstånd:
Ryggproblem och kissing spines. Hästar med kissing spines (tornutskottens överben som överlappar varandra) utvecklar smärta och styvhet som begränsar rörlighet. Fysioterapi med mobilisering, stretching och riktade ryggövningar kan minska smärtan och förbättra hållningen — ofta i kombination med veterinär smärtlindring. Postoperativ rehabilitering. Efter ledkirurgi eller titthålsingrepp behöver hästen kontrollerad uppträning för att undvika att ärrvävnad begränsar ledrörligheten. Tidig mobilisering minskar risken för adherenser (sammanväxningar) och snabbar på återhämtningen. Upphängningsligamentskador är svårbehandlade och kräver lång, disciplinerad rehabprocess med gradvis ökad belastning och regelbunden uppföljning med . Hästar som "inte skjuter till ordentligt bakifrån" kan ha problem i korsbenet (sacroiliacaleden), ett område som är notoriskt svårt att diagnostisera men som svarar väl på manuell terapi och stabiliserande övningar.
