Bilden som avslöjar vad ögat inte kan se
En hund som rör sig stelt på morgonen, en valp som sätter sig lite konstigt, en unghund som inte riktigt vill springa i uppförsbackar — ibland är det subtila signaler som väcker frågor om höfternas hälsa. Men lika ofta finns det inga symtom alls. Höftledsdysplasi, ofta förkortat HD, är ett tillstånd där höftleden inte har den passform den borde ha, och det enda sättet att verkligen veta hur en hunds höfter ser ut på insidan är genom röntgen. Höftledsröntgen är därför ett av de viktigaste diagnostiska verktygen inom hundavel och ortopedisk bedömning — en ögonblicksbild av ledens form som kan förändra förutsättningarna för både individen och framtida generationer.
Varför höfterna förtjänar särskild uppmärksamhet
Höftleden är en kulled där lårbenets huvud ska sitta som en kula i en skål — höftledsskålen. När leden är frisk finns en djup, väl formad skål och ett runt, jämnt ledshuvud som rör sig smidigt. Vid höftledsdysplasi är passformen bristfällig: skålen kan vara för grund, ledhuvudet felformat, eller leden kan vara slapp och instabil. Med tiden leder detta ofta till förslitning, inflammation och artros.
HD är i hög grad ärftligt men påverkas också av faktorer som tillväxthastighet, överutfodring, hala golv och alltför intensiv motion under valpens uppväxt. Vissa raser är betydligt mer drabbade än andra — schäfer, labrador retriever, golden retriever, rottweiler och berner sennenhund hör till de raser där HD är vanligare. Men tillståndet kan förekomma hos i princip vilken ras som helst, och även hos blandraser.
Det förrädiska med HD är att graden av röntgenförändringar inte alltid korrelerar med symtom. En hund med lindrig dysplasi kan ha tydlig smärta, medan en annan med grava förändringar knappt visar tecken. Just därför är röntgenbilden så värdefull — den ger objektiv information som varken djurägaren eller veterinären kan få genom att bara titta på hunden i rörelse.
