Kastrering av hankanin — nyckeln till ett fungerande parboende
Kaniner är sociala djur som mår bäst i par, men en okastrerad hankanin i sällskap med en annan kanin är ett recept för konflikter. Kastrering av hankanin minskar testosterondriven aggressivitet, urinmarkering och den besattheten av att bestiga allt som rör sig — beteenden som gör det praktiskt omöjligt att hålla ett harmoniskt kaninpar utan ingreppet. För de flesta kaninägare är kastration av hanen det första steget mot ett fungerande tvåkaninshushåll.
Letar du efter sterilisering av honkanin? Läs vår guide om sterilisering för kanin — den handlar om livmodercancer, som drabbar åttio procent av osteriliserade honor.
Aggression, spraymarkering och bestigning — hankaninens hormonstyrda beteende
En intakt hankanin som nått könsmognad (vanligtvis vid tre till fyra månaders ålder) visar ofta tydliga beteendeförändringar:
Urinsprayning — hankaninen sprutar urin horisontellt, ibland flera meter, för att markera revir. Lukten är starkare än hos honkaninen och extremt svår att tvätta bort från möbler och väggar.
Aggressivitet — testosteron driver territoriellt beteende. En intakt hane kan nafsa, rusa mot händer och attackera andra kaniner. Aggression mot en honkompis gör parboendet omöjligt.
Bestigning — den konstanta driften att bestiga andra kaniner (oavsett kön), kuddar, leksaker och ibland ägarens hand. Det är inte lekfullt utan hormonellt drivet och kan stressa en kaninpartner.
Rymningsförsök — en intakt hane som luktar en honkanin i närheten kan bli desperat att nå henne, gnaga sig igenom stängsel och springa iväg.
