Kolikbehandling

Det börjar ofta med att hästen är orolig. Den sparkar mot buken, lägger sig och reser sig om vartannat, vägrar äta eller står och tittar bakåt mot sin egen sida. Kolik – det ord som får de flesta hästägare att känna en klump i magen. Det är ett av de vanligaste och mest fruktade akuttillstånden hos häst, och varje år drabbas tusentals hästar i Sverige. Kolik är inte en enskild sjukdom utan ett samlingsbegrepp för buksmärta, och orsaken kan vara allt från en lindrig gasansamling till ett livshotande tarmvrång. Det som gör kolik så allvarligt är att hästen har ett känsligt och komplext matsmältningssystem, med en lång tarm som inte kan kräkas. Det innebär att problem i mag-tarmkanalen snabbt kan eskalera om de inte hanteras i tid.

Hästens matsmältningssystem är evolutionärt anpassat för att beta kontinuerligt, i långsam rörelse, under stora delar av dygnet. När vi håller hästar i moderna förhållanden – med utfodringspauser, kraftfoder, begränsad rörelse och ibland bristande tillgång till vatten – ökar risken för att magen och tarmarna inte fungerar som de ska.

De vanligaste orsakerna till kolik inkluderar gaskolik, där gaser ansamlas i tarmen och orsakar smärta, förstoppningskolik, där tarminnehållet stannar upp, samt krampkolik, där tarmmuskulaturen krampar. Mer allvarliga former är tarmomvridning (volvulus) och tarminklämning, där blodförsörjningen till en del av tarmen stryps. Sand i tarmen, parasitskador och förändringar i foder eller rutin kan också utlösa kolikepisoder.

Riskfaktorer som plötsliga foderbyten, för lite grovfoder, vattenbrist, stress, tandproblem som gör att hästen inte tuggar ordentligt, och otillräcklig avmaskning spelar alla en roll. Ibland uppstår kolik utan någon uppenbar orsak, vilket gör det extra viktigt att reagera snabbt på symtomen.

När en veterinär kallas till en häst med misstänkt kolik börjar undersökningen med att bedöma hästens allmäntillstånd – puls, andningsfrekvens, slemhinnornas färg och kapillär återfyllnadstid. En förhöjd puls är en av de viktigaste indikatorerna på smärtgrad och allvarlighet. Veterinären lyssnar på tarmljud med stetoskop; tystnad i buken kan vara lika oroande som överdrivna ljud.