Neurologi

Ett djur som plötsligt börjar vackla, får kramper, tappar känseln i benen eller beter sig förvirrat väcker en omedelbar oro hos de flesta djurägare. Något stämmer inte, men vad? Ofta ligger svaret gömt i nervsystemet – det komplexa nätverk av hjärna, ryggmärg och nerver som styr allt från rörelser och balans till smärtupplevelse och medvetande. Neurologisk diagnostik handlar om att kartlägga just detta: att förstå var i nervsystemet problemet sitter och vad som orsakar det.

Neurologi är ett av veterinärmedicinens mest avancerade fält. Det kräver djup kunskap, noggrann observation och ibland avancerad bilddiagnostik för att nå ett svar. Men för djurägaren börjar det oftast med en känsla – att något inte är som det ska.

Neurologiska problem kan visa sig på vitt skilda sätt beroende på vilken del av nervsystemet som är drabbat. Hos hund är ryggmärgsproblem vanliga, särskilt diskbråck hos raser som tax och fransk bulldogg. Det kan yttra sig som smärta i ryggen, svaghet i bakbenen eller i svåra fall total förlamning. Epileptiska kramper är ett annat vanligt skäl till neurologisk utredning hos hund.

Katter är ofta skickligare på att dölja problem, men djurägare kan märka att katten plötsligt har svårt att hoppa, håller huvudet på sned eller verkar desorienterad. Vestibulära störningar – som påverkar balanssinnet – är inte ovanliga hos äldre katter och kan vara skrämmande att bevittna, även om prognosen ibland är bättre än man befarar.

Hos häst kan neurologiska symtom vara subtila i början: en lätt stelhet, svårighet att koordinera rörelser eller en ovilja att böja halsen. Men de kan också vara dramatiska, som plötslig förlamning eller oförmåga att resa sig. Sjukdomar som wobblersyndrom, EPM (equine protozoal myeloencephalitis) och hjärninflammation kräver alla neurologisk bedömning.

Oavsett djurslag gäller samma princip: ju tidigare en neurologisk utredning sätts in, desto bättre är ofta möjligheterna att hjälpa.

Själva hjärtat i neurologisk diagnostik är den kliniska neurologiska undersökningen. Den kan se enkel ut för en utomstående, men i varje moment samlar veterinären information som tillsammans bildar en karta över nervsystemets funktion.

Undersökningen brukar inledas med en bedömning av djurets medvetandegrad och beteende. Sedan testas kranialnerverna – de nerver som styr bland annat ögonrörelser, ansiktsmuskulatur och sväljförmåga. Veterinären observerar hur djuret rör sig, kontrollerar reflexer i benen, testar smärtreaktion och bedömer proprioception – djurets förmåga att uppfatta var dess kroppsdelar befinner sig i rummet.

Hos häst utförs ofta delar av undersökningen i rörelse, där veterinären studerar gångarten på rakt spår och i volt för att avslöja subtila koordinationsstörningar. Hund och katt undersöks vanligen på ett undersökningsbord eller golv.

Utifrån den neurologiska undersökningen kan veterinären ofta lokalisera problemet – det vill säga avgöra om det rör sig om hjärnan, ryggmärgen, perifera nerver eller musklerna. Detta kallas neuroanatomisk lokalisation och är avgörande för att veta vilka vidare undersökningar som behövs.

Ibland räcker den kliniska undersökningen för att ställa en diagnos, men ofta behövs kompletterande diagnostik. Magnetkameraundersökning (MRI) är guldstandarden för att avbilda hjärna och ryggmärg hos hund och katt. Undersökningen kräver att djuret sövs, men ger detaljerade bilder som kan avslöja tumörer, inflammationer, diskbråck och blödningar.

Datortomografi (CT) kan vara ett alternativ, särskilt vid akuta tillstånd eller vid utredning av skallskador och ryggradsförändringar. Hos häst, där MRI av hela ryggmärgen är tekniskt svårare på grund av djurets storlek, används ofta CT, röntgen och i vissa fall myelografi – en undersökning där kontrastvätska sprutas in runt ryggmärgen för att synliggöra eventuella förträngningar.

Ryggmärgsvätskeprov (likvoranalys) kan vara avgörande vid misstanke om infektioner eller inflammationer i centrala nervsystemet. Även blodprover spelar en viktig roll för att utesluta metabola orsaker till neurologiska symtom, som exempelvis leversjukdom eller lågt blodsocker.

I vissa fall kompletteras utredningen med elektrodiagnostik, såsom EMG (elektromyografi) och nervledningshastighet, som mäter hur nerver och muskler fungerar elektriskt.

Neurologisk diagnostik kräver erfarenhet och ofta tillgång till specialutrustning, och inte alla kliniker erbjuder denna typ av utredning. Det kan vara värt att söka sig till en klinik med veterinärer som har särskild kompetens inom neurologi, särskilt vid mer komplexa symtom.

Nedan visas verifierade privatägda veterinärkliniker som erbjuder neurologisk diagnostik och behandling. Du kan enkelt filtrera efter region för att hitta en klinik nära dig och ditt djur – och ta det första steget mot att få svar på vad som ligger bakom symtomen.