De tysta signalerna från kroppens reningsverk
Njurarna arbetar dygnet runt, helt utan uppmärksamhet. De filtrerar blodet, reglerar vätskebalansen och ser till att avfallsprodukter lämnar kroppen. Hos både hundar och katter är njurarna livsviktiga organ som sällan ger tydliga symtom förrän en betydande del av funktionen redan har gått förlorad. Det är just detta som gör njurundersökning till en av de viktigaste diagnostiska åtgärderna en djurägare kan investera i — särskilt för medelålders och äldre djur.
Njursjukdom är en av de vanligaste åkommorna hos katter, och det är inte ovanligt att den smyger sig på utan att katten visar något alls. Hundar drabbas också, om än i något lägre utsträckning, och orsakerna kan vara annorlunda. Oavsett djurslag gäller samma princip: ju tidigare en förändring upptäcks, desto bättre är möjligheterna att bromsa förloppet och ge djuret fler goda år.
Varför katter är särskilt utsatta
Kronisk njursjukdom är så vanligt hos katter att det nästan kan betraktas som en folksjukdom — om katter nu hade haft ett sådant begrepp. Uppskattningsvis drabbas en av tre katter någon gång under sin livstid, och risken ökar markant efter sju års ålder. Katter är dessutom mästare på att dölja obehag, vilket innebär att symtom som ökad törst, minskad aptit och viktminskning ofta utvecklas så gradvis att de är svåra att upptäcka i vardagen.
Hos hundar kan njurproblem uppstå av andra orsaker, exempelvis infektioner, medfödda missbildningar, förgiftningar eller som en följd av andra sjukdomar. Vissa raser, som cavalier king charles spaniel, shar pei och bull terrier, har en ökad benägenhet för njurrelaterade problem. En regelbunden njurundersökning kan vara särskilt värdefull för dessa raser, men egentligen bör alla djurägare ha njurhälsan på sin radar.