Radiojodbehandling

Hypertyreos — överaktiv sköldkörtel — är den vanligaste hormonella sjukdomen hos medelålders och äldre katter. Sköldkörteln, som sitter i halsregionen, börjar producera för mycket sköldkörtelhormon, vilket driver upp ämnesomsättningen till en nivå kroppen inte klarar av i längden. Många kattägare märker först att katten äter mer men ändå går ner i vikt. Pälsen kan bli risig, katten kan bli rastlös eller orolig, och ibland uppstår kräkningar eller diarré. Hjärtat påverkas också, och obehandlad hypertyreos kan i förlängningen leda till allvarlig hjärtmuskelförstoring och njurproblem.

Diagnosen ställs genom ett blodprov där veterinären mäter halten av sköldkörtelhormon (T4). Ibland behövs kompletterande provtagning för att bedöma njurarnas funktion och utesluta andra sjukdomar. Det är just efter den diagnosen som frågan om behandlingsval blir aktuell — och det är här radiojodbehandling kommer in i bilden som det enda alternativet som kan bota sjukdomen permanent med en enda behandling.

Radiojodbehandling innebär att katten får en injektion med radioaktivt jod, vanligen jod-131. Principen är elegant i sin enkelhet: sköldkörteln är det organ i kroppen som aktivt tar upp jod. När det radioaktiva jodet injiceras söker det sig till den överaktiva sköldkörtelvävnaden och förstör den inifrån, medan frisk vävnad i resten av kroppen i stort sett lämnas opåverkad.

Behandlingen betraktas internationellt som guldstandard vid hypertyreos hos katt. Till skillnad från daglig medicinering med tabletter, som kontrollerar hormonproduktionen utan att bota sjukdomen, och till skillnad från kirurgiskt avlägsnande av sköldkörteln (tyroidektomi), erbjuder radiojodbehandling en permanent lösning med minimal invasivitet. Katten behöver inte sövas, och biverkningar är sällsynta. Enligt studier normaliseras sköldkörtelvärdena hos uppemot 95 procent av behandlade katter.

Det finns dock en praktisk konsekvens som kattägare behöver vara beredda på: efter injektionen är katten radioaktiv under en period och måste stanna kvar på kliniken tills strålningsnivåerna sjunkit till en säker nivå. Denna karantänperiod varierar men brukar ligga på ungefär en till tre veckor beroende på given dos och gällande strålskyddsregler.

Inför behandlingen genomgår katten en noggrann undersökning. Veterinären tar blodprover för att mäta sköldkörtelhormonnivåer, kontrollera njur- och leverfunktion och bedöma allmäntillståndet. Ibland görs även en hjärtultraljudsundersökning för att utvärdera om sjukdomen redan påverkat hjärtat, samt blodtrycksmätning eftersom hypertyreos ofta driver upp blodtrycket. Allt detta görs för att säkerställa att katten är en lämplig kandidat för behandlingen.

Själva injektionen ges under huden, ungefär som en vaccinering, och tar bara några sekunder. Katten behöver alltså inte sövas eller genomgå något kirurgiskt ingrepp. Efteråt placeras katten i ett särskilt utrymme på kliniken där personalen kan ge daglig tillsyn och omvårdnad, men där kontakten med människor begränsas av strålskyddsskäl.

Under karantäntiden kan det kännas tungt som kattägare att inte kunna hämta hem sin kompis. Många kliniker erbjuder dock uppdateringar om hur katten mår, och det kan vara en tröst att veta att de allra flesta katter hanterar vistelsen bra. Katter som redan behandlats med sköldkörtelmedicin i tablettform eller flytande form kan ofta trappas ner på medicinen före behandlingen, efter veterinärens anvisning.

När katten väl kommer hem igen upplever de flesta kattägare en gradvis men tydlig förbättring. Vikten stabiliseras, pälsen får tillbaka sin glans och det rastlösa beteendet avtar. Hjärtförändringarna kan i många fall gå tillbaka helt om behandlingen sätts in i tid.

Under de första veckorna hemma finns det strålskyddsrekommendationer att följa. Dessa kan innebära att man begränsar nära fysisk kontakt med katten, särskilt för gravida och små barn, och att man hanterar kattlådan med handskar under en period. Veterinären ger specifika instruktioner som är anpassade till den dos katten fått.

Uppföljning sker vanligtvis med blodprov efter några veckor till månader för att kontrollera att sköldkörtelvärdena normaliserats. Njurfunktionen följs också upp noga, eftersom sköldkörtelhormonets effekt på blodflödet i njurarna innebär att en underliggande njursjukdom ibland kan avslöjas först efter att hypertyreos behandlats. Det gäller oavsett vilken behandlingsmetod som används, men är viktigt att vara medveten om.

I de allra flesta fall behöver katten aldrig mer medicinering för sin sköldkörtel. Det är just det som gör radiojodbehandling så tilltalande — en engångsinsats som ger livslångt resultat.

Radiojodbehandling kräver särskild utrustning och strålskyddstillstånd, vilket innebär att det inte är alla veterinärkliniker som kan utföra den. Det kan därför vara värt att planera i förväg och ta reda på vilka alternativ som finns i din del av landet.

Nedan visas verifierade privatägda veterinärkliniker som erbjuder radiojodbehandling för katt. Du kan filtrera efter region för att hitta en klinik nära dig — eller i alla fall en du kan nå med rimlig resväg. Tveka inte att kontakta kliniken direkt för att ställa frågor om utredning, väntetider och praktiska förberedelser inför behandlingen.