Smärtlindring

Djur är mästare på att dölja smärta. Det är en djupt rotad överlevnadsinstinkt som gör att hundar kan vifta på svansen trots en inflammerad led, att katter spinner även när de har ont i magen, och att hästar kan fortsätta röra sig framåt trots en begynnande hovböld. För djurägare innebär det en utmaning: hur vet man att ens djur lider, och vad kan göras åt det?

Smärtlindring inom veterinärmedicin har utvecklats enormt under de senaste decennierna. Idag finns en bred arsenal av metoder och läkemedel som gör det möjligt att ge djur ett bekvämt och smärtfritt liv, oavsett om det handlar om akut skada, kronisk sjukdom eller återhämtning efter en operation. Det handlar inte bara om medkänsla – det handlar om god medicin. Ett djur som inte har ont läker snabbare, äter bättre och återfår sin livsglädje fortare.

Att lära sig läsa sitt djurs smärtsignaler är en av de viktigaste färdigheterna en djurägare kan utveckla. Signalerna varierar mellan arter, och ibland mellan individer, men det finns mönster att vara uppmärksam på.

Hos hundar kan smärta visa sig som minskad aptit, ovilja att hoppa upp i soffan eller bilen, hälta, flämtande utan fysisk ansträngning, gnällande eller ett förändrat rörelsemönster. En hund som plötsligt slutar leka med sin favoritboll kan ha mer ont än man tror.

Hos katter är signalerna ofta subtilare. Katter som har ont drar sig undan, slutar tvätta sig, undviker att hoppa, kan bli kissnödiga utanför lådan eller visar ett förändrat ansiktsuttryck. Forskning har utvecklat speciella grimeringsskalor – så kallade "grimace scales" – för att hjälpa både veterinärer och djurägare att bedöma smärta hos katter genom att studera öronposition, morrhårsställning och ögonform.

Hos hästar uttrycks smärta ofta genom förändrad hållning, minskad prestation, motvilja vid sadling, svettning i vila, tandgnissling eller ett spänt ansiktsuttryck. Koliksymtom – som att hästen sparkar sig mot magen eller rullar sig – är ett tydligt tecken på buksmärta som kräver akut veterinärvård.

Hos kaniner är smärta särskilt svår att upptäcka. En kanin som slutar äta, sitter hopkrupen med halvslutna ögon eller pressar magen mot marken kan ha betydande smärta. Eftersom kaniner är bytesdjur döljer de obehag ännu mer aktivt än andra arter.