Tandsten-borttagning

De flesta djurägare känner igen tecknen först när de blivit tydliga: dålig andedräkt, missfärgade tänder, kanske en hund eller katt som plötsligt blir kräsen med maten. Tandsten är ett av de vanligaste hälsoproblemen hos våra sällskapsdjur, och ändå är det något som lätt hamnar i skymundan. Till skillnad från ett synligt sår eller ett haltande ben utvecklas tandsten gradvis, tyst och smygande — tills det börjar göra riktig skada.

Tandsten börjar som plack, en tunn biofilm av bakterier som lägger sig på tandytan efter varje måltid. Hos både hundar och katter mineraliseras placket om det inte avlägsnas, och inom bara några dagar kan det omvandlas till hård tandsten. Den gula till brunaktiga beläggningen sätter sig framför allt längs tandköttslinjen och kan successivt arbeta sig ner under tandköttet. Där orsakar bakterierna inflammation — gingivit — som i värsta fall utvecklas till parodontit, en allvarlig tandlossningssjukdom som bryter ner käkbenet och de strukturer som håller tänderna på plats. Forskning visar att majoriteten av alla hundar och katter över tre års ålder har någon grad av tandsjukdom, vilket gör regelbunden tandvård till en av de viktigaste förebyggande åtgärderna en djurägare kan ta till sig.

Daglig tandborstning är det absolut bästa sättet att bromsa bildningen av tandsten, och veterinärer rekommenderar det varmt. Men verkligheten ser annorlunda ut i många hem. Inte alla hundar eller katter accepterar tandborstning, och även med den mest disciplinerade rutin kan plack undgå borsten på svåråtkomliga ställen — särskilt längs de bakre kindtändernas utsida och under tandköttsranden. När tandsten väl har bildats kan den inte längre bortstas hemma. Det mineraliserade materialet sitter som en kalkavlagring och kräver professionella verktyg för att avlägsnas.

Små hundraser som chihuahua, yorkshireterrier och dvärgtax är särskilt utsatta. Deras kompakta käkar gör att tänderna ofta sitter tätt och ibland snett, vilket skapar fickor där plack trivs. Katter drabbas också i hög utsträckning, men deras tandproblem yttrar sig ibland annorlunda — förutom tandsten kan de utveckla så kallade resorptiva lesioner, en smärtsam nedbrytning av tandsubstansen som ofta upptäcks först vid en professionell undersökning. Oavsett djurtyp är budskapet detsamma: när tandstenen etablerat sig behövs en professionell tandrengöring hos veterinären.