Tandundersökning för katt

Katter är de stora mästarna på att dölja smärta, och ingenstans är det mer sant än i munnen. Tandresorption (TR, tidigare kallat FORL) drabbar uppskattningsvis trettio till femtio procent av alla katter, och hos raskatter kan siffran vara ännu högre — studier visar att rena raser drabbas i sjuttio procent av fallen jämfört med trettioåtta procent hos blandraskatter. Sjukdomen innebär att kroppens egna celler sakta bryter ned tandstrukturen inifrån, och den är extremt smärtsam — men de flesta drabbade katter fortsätter att äta som om ingenting hänt. Utan tandröntgen under narkos är det i praktiken omöjligt att upptäcka TR i tid.

Kattens munhåla drabbas av tre huvudsakliga tandsjukdomar, och alla tre kräver professionell undersökning för diagnos.

Tandresorption (TR) börjar i tandligamentet eller cementen och sprider sig inåt. Tanden ser ofta normal ut utifrån — tandköttet kan till och med växa över den skadade ytan — men under ytan är tanden ihålig och fragmenterad. Tandröntgen avslöjar 2,4 gånger fler drabbade tänder än vad klinisk undersökning ensam gör. Behandlingen är antingen extraktion (hela tanden dras ut) eller kronamputering (tandkronan avlägsnas och roten lämnas om den resorberas aktivt).

Parodontit (tandlossning) fungerar likadant som hos hund: plack bildar tandsten, tandsten irriterar tandköttet, och inflammationen bryter ned benvävnaden runt tandröttterna. Katter med parodontit kan ha lösa tänder, illaluktande andedräkt och rödsvullet tandkött — men många visar inga symtom alls.

Stomatit (gingivo-stomatit) är en svår, kronisk inflammation i munhålan som kan göra hela munslemhinnan rödsvullen och ulcererad. Katten kan sluta äta helt, tappa vikt och dregla kraftigt. Orsaken är ofta ett överaktivt immunsvar mot bakterier i munnen, och i svåra fall kan extraktion av samtliga kindtänder — eller till och med alla tänder — vara den enda behandlingen som ger lindring. Stomatit är ovanligare än TR och parodontit men betydligt mer dramatisk.