Tandundersökning för marsvin

Marsvinet har 20 tänder och alla växer hela livet. Fyra framtänder — två uppe och två nere — och 16 kindtänder (en premolar plus tre molarer per käkhalva). Till skillnad från hamster, där bara framtänderna växer, är marsvinet nära släkt med kanin när det kommer till tandanatomi.

Det som skapar rubrikerna hos marsvin är dock inte framtänderna. Det är molarsporerna — vassa uddar som bildas på kindtänderna när slitaget inte hänger med tillväxten — och i värsta fall växer underkäkens spikar tvärs över tungan och fångar den i ett tillstånd som bara finns hos marsvin: tungspärr.

Undersökningen delar sig tydligt i två moment, och skillnaden i åtkomst styr vad som är praktiskt.

Framtänderna går att inspektera med marsvinet vaket. Veterinären drar försiktigt tillbaka läpparna och bedömer längd, vinkel och slitage. Den övre tandens spets ska ligga något bakom och ovanför den undre när munnen är stängd. Hos marsvin är framtandsproblem ganska ovanliga — trauma från fall eller burstänger förekommer, och vissa avelslinjer har medfödda bettfel (malocklusion), men de flesta tandproblem ligger längre bak.

Kindtänderna är där arbetet finns. Marsvinets munhåla är trång och käkmuskulaturen kraftig, och de 16 kindtänderna går inte att inspektera ordentligt på ett vaket djur. Veterinären använder otoskop med specialspekulum, men även det ger bara delvis överblick. För en fullständig bedömning krävs kortvarig sövning med narkosgas via en liten mask — marsvinet somnar mjukt, utan hantering och utan en nål.

Det som letas efter är molarsporer: vassa uddar som bildas på kindtändernas malyta när slitaget inte håller jämna steg med tillväxten. Hos marsvin har sporerna en karakteristisk lokalisation. På överkäkens molarer växer de labialt (mot kinden) och kan skära i kindslemhinnan. På underkäkens molarer växer de lingualt (mot tungan) — och det är den senare lokalisationen som ger marsvinets signatur-fynd.

Tungspärr låter konstigt men beskrivs precis som det heter. När underkäkens molarer får överväxta linguala sporer växer de tvärs över tungan, från båda sidor mot mitten, och fångar tungan mekaniskt. Marsvinet kan inte röra tungan normalt, kan inte flytta mat i munnen och slutar äta. Det tragiska är att djuret ofta är hungrigt — aptiten finns, men mekaniken är blockerad.

Kliniskt: en marsvin som går fram till maten men inte äter, som dreglar, tappar bitar, eller som sätter sig framför hö-stacken utan att ta en enda tugga. Viktnedgång på några dagar är inte ovanligt. Utan åtgärd leder det till sekundära problem — den orörliga tarmen och sjunkande C-vitamin-status förvärrar snabbt.

Behandling kräver sövning och slipning av molarsporerna med en liten högvarvig borr (dentalfräs). Ingreppet tar 10 till 20 minuter, och marsvinet kan oftast äta normalt samma kväll.

Förebyggande är lika konkret som sjukdomen: fri tillgång till grovt hö — den sidledes malande tuggrörelsen som hö kräver är exakt det slitage som håller kindtänderna i fas med sin tillväxt. Pellets och mjuka grönsaker räcker inte — de krossas med några tuggrörelser och ger inte malrörelsen kindtänderna behöver.

En del av tandproblemen ligger där ögat aldrig når — under tandköttet, i rötterna. Marsvinets kindtandsrötter växer med tanden och kan vid felställning krypa ut i käkbenet eller skapa en varfylld ficka vid rotspetsen (rotabscess). Vanliga symtom: svullnad under hakan eller längs käklinjen, dreglande, viktnedgång, ibland ögontrån från samma sida som abscessen. Diagnos kräver käkröntgen, som görs under samma sövning som inspektionen. Behandling kombinerar kirurgiskt dränage, ibland extraktion av den drabbade tanden, och långvarig antibiotika.

När det gäller själva slipningen är det värt att säga rakt ut: tångklippning av marsvintänder avråds bestämt. Den skapar sprickor i tandens emalj som kan leda hela vägen ned till roten och orsaka abscesser veckor senare. Istället används samma lilla högvarviga borr (dentalfräs) som hos hamster och kanin.

När du bokar, fråga efter slipning, inte klippning — det är en enkel kontrollfråga som berättar om kliniken följer dagens rekommendationer.

Vid återkommande bettfel (malocklusion) kan slipningen behöva upprepas var fjärde till åttonde vecka. I svåra fall är permanent borttagning av framtänderna ett alternativ (marsvinet klarar sig bra på mjuk kost utan framtänder).

Och här knyts hela undersökningen tillbaka till kosten: skörbjugg (C-vitaminbrist) ger både blödande tandkött och lösa tänder. Ett marsvin med tandproblem ska alltid ha sin C-vitamin-status bedömd, eftersom ett djur som inte äter tillräckligt kommer utveckla skörbjugg på köpet — och skörbjugg förvärrar tandproblemet. Det är en feedback-loop värd att bryta tidigt.