Fästingar, anaplasma och borrelia hos häst

På häst blir fästingfrågan praktisk snabbt. Den som söker efter fästingar häst eller fästingbett häst letar ofta efter symtom snarare än produktval. Börja med rutinen: daglig kontroll, temperatur och snabb reaktion på feber eller stelhet.

Hästar på bete, i skogshagar eller längs fuktiga marker kan få många fästingar under säsong. Föl, äldre hästar och hästar i hård träning bör kontrolleras extra noggrant, eftersom små förändringar i aptit, prestation och rörelse kan vara lättare att missa i början.

Gör fästingkontrollen till en del av den dagliga genomgången, rykt och hovkontroll. Känn vid mankam, ganascher, bringa, armhålor, skap eller juver, svansrot och mellan bakbenen. Rutinen är ofta det som gör förändringen synlig. På mörka hästar och i tjock vinterpäls kan fingrarna hitta mer än ögonen.

Ta bort fästingen med ett verktyg nära huden. Små knölar och skorpor kan uppstå. Kontakta veterinär om området blir varmt, ömt, varigt eller om hästen får flera svullna sår efter bett. Då kan det behövas hudbehandling eller bedömning av infektion i huden.

Anaplasma häst är den fästingburna infektion som är mest relevant att känna till hos häst i Sverige. Tecken kan vara feber, nedsatt aptit, trötthet, stelhet, svullna ben eller att hästen känns ovanligt motvillig i arbete. Feber efter bete ska inte bara förklaras med värme eller träningsvärk. Det är de samlade tecknen, inte bara fästingfyndet, som gör veterinärbesöket viktigt.

Veterinären kan ta temperatur, undersöka hästen och rekommendera blodprov när feber, stelhet, svullna ben eller nedsatt aptit passar med misstanken. SVA erbjuder PCR-test för Anaplasma phagocytophilum, vilket är mest användbart när misstanken gäller en aktuell infektion.

Borrelia nämns ofta när en häst blir stel eller trött efter fästingsäsong. SVA beskriver däremot borrelios hos häst som svårtolkad. Antikroppar kan finnas utan att de förklarar symtomen, och säkra kriterier för diagnos saknas.

Det gör att ett positivt provsvar inte bör bli hela förklaringen. Hälta, ryggömhet, fång, virusinfektioner, tandproblem och träningsbelastning kan ge liknande tecken. En bra fästingutredning för häst håller därför fast vid hela hästen: temperatur, rörelse, stallmiljö, foder, hovstatus och tidigare sjukdom.

Daglig kontroll är ofta den viktigaste åtgärden. Håll efter sly där det går, kontrollera hästar som går i fuktiga marker och gör extra genomgång efter uteritt i högt gräs. I stall är en enkel rutin bättre än en perfekt plan som ingen följer.

• Vid intag från hage: känn igenom mankam, bringa, svansrot och mellan bakbenen.
• När hästen känns avvikande: ta temperatur och skriv upp värdet.
• Vid feber, stelhet eller svullna ben: kontakta veterinär, särskilt under fästingsäsong.
• Vid sår under utrustning: låt sadelgjord, täcke eller benskydd vila från området tills huden bedömts.
• I större stall: bestäm vem som noterar fästingar, feber och vilka hagar hästarna gått i.

Gör anteckningen enkel nog att faktiskt användas

• Datum: när fästingen hittades eller när symtomen började.
• Temperatur: särskilt om hästen känns trött, stel eller ovanligt låg.
• Plats på kroppen: man, bringa, skap, juver, svansrot eller ben.
• Hage och miljö: fuktig mark, skogskant, sly eller nyligen bytt bete.
• Arbete: om hästen kändes matt, ovillig eller svullen efter vila.

Det här är särskilt värdefullt i stall där flera personer sköter samma häst. En kort rad i stalljournalen kan visa om febern kom efter hagbyte, om flera hästar är påverkade eller om stelheten kom samtidigt som fästingtrycket ökade. Det gör veterinärens bedömning snabbare och minskar risken att symtom förklaras bort som "bara värme".

Målet är inte att hitta varje fästing. Målet är att upptäcka när huden, temperaturen eller rörelsen förändras. Fästingrutinen är värdefull för att den gör förändringen synlig.

Skriv gärna upp fynden direkt i stallrutinen: datum, plats på kroppen, temperatur och om hästen rörde sig normalt. Det gör veterinärsamtalet tydligare om symtom kommer några dagar senare.

En annan praktisk sak är utrustningen. Bett nära sadelgjord, täcke, benskydd eller grimma kan lätt bli mer irriterade av friktion. Om huden blir öm eller vätskande kan hästen behöva vila från utrustning mot området tills veterinär eller erfaren hästpersonal har tittat på det. Det är särskilt viktigt under varma perioder, när svett och rörelse snabbt kan göra ett litet bett större.

För föl, unghästar och hästar i träning kan små förändringar vara svåra att tolka. En häst som plötsligt blir ovillig i arbete, känns matt eller får svullna ben efter vila kan behöva veterinärbedömning. Stallanteckningar gör uppföljningen tydligare om veterinären sätter in behandling eller vill ta om blodprov senare under fästingsäsongen hemma igen.

Nedan visas privatägda kliniker och hästveterinärer som kan hjälpa med fästingbett, feber efter betessäsong och misstänkt anaplasmos. Filtrera efter region för att hitta rätt hjälp nära stallet.