Frakturkirurgi för Häst

Misstänker du fraktur hos häst? Ring veterinär eller remissklinik innan du lastar om hästen är kraftigt halt, ovillig att belasta benet eller har ett öppet sår. Griffelben och vissa lednära frakturer kan behandlas, men instabila rörbensfrakturer kräver snabb och ärlig prognosbedömning.

Hästens griffelben — de tunna, icke-bärande benen längs baksidan av kananbenet — är den vanligaste frakturlokalisationen hos ridhästar. Den nedre delen av griffelbenet fyller ingen viktig funktion hos den vuxna hästen, och vid fraktur i den distala tredjedelen är standardbehandlingen ofta att operera bort det fria fragmentet. Operationen görs under narkos eller ibland i stående sedering, tar sällan mer än 30–60 minuter, och hästen kan vanligtvis börja skrittmotioneras efter tio till fjorton dagars boxvila i stallet.

Frakturer i den proximala delen av griffelbenet — nära knäet — är mer komplicerade. Här bär griffelbenet viss belastning, och frakturen kan involvera ledytan. I dessa fall kan veterinären välja konservativ behandling med längre boxvila, bandagering och smärtlindring, eller kirurgisk fixation med skruvar om fragmenten är instabila. Öppna griffelbensfrakturer — där huden perforeras — kräver antibiotika och noggrann sårbehandling oavsett lokalisering. Röntgen avgör alltid, och ibland behövs ultraljud för att bedöma om intilliggande ligament eller senor har skadats.

Frakturkirurgi av häst kostar i det strukturerade prisunderlaget 15 000 kr för en okomplicerad griffelbensoperation hos en publicerande klinik, med en komplicerad griffelbensrad på 18 000 kr. Det är inte samma sak som priset för kondylarfraktur, kotbensfraktur eller katastrofal rörbensfraktur, där remiss, narkos, bilddiagnostik och vårddygn kan förändra kostnaden helt.

1. 1
   Griffelben är den tydligaste priset. Fråga om priset gäller distalt griffelben, proximal fraktur, öppet sår eller lednära skada.
2. 2
   Lednära frakturer behöver ofta remiss. Kondylarfrakturer och kotbensfrakturer kräver mer bilddiagnostik, skruvfixation och längre uppföljning än en enkel fragmentborttagning.
3. 3
   Eftervården är en egen kostnadsdel. Boxvila, kontrollröntgen, hovslagare, bandage och eventuell rehabilitering ska med i kalkylen.

Ring innan transport om hästen är kraftigt halt eller ovillig att belasta benet. Vid misstänkt instabil fraktur kan fel lastning eller förflyttning förvärra skadan; kliniken kan guida om stöd, remiss och om röntgen för häst ska göras lokalt eller på djursjukhus.

Den fraktur som kanske mest dramatiskt illustrerar framstegen inom hästkirurgi är den laterala kondylarfrakturen i kananbenet. Det är en belastningsskada som framför allt drabbar tävlingshästar vid höghastighetsarbete — galoppörer och travare — och som uppstår när den nedre delen av kananbenet spricker längs ledytan mot kotleden. Om frakturen är icke-dislocerad — det vill säga att benen inte förskjutits i förhållande till varandra — kan en eller två lagskruvar i kompression ge utmärkt stabilitet. Hästen opereras i narkos, skruvarna placeras med röntgenvägledning, och med sex till åtta månaders rehabilitering återvänder många till sin tidigare prestationsnivå.

Dislocerade kondylarfrakturer har sämre prognos. Ledytan har redan skadats, och trots skruvfixation utvecklas ofta artros i kotleden som kan begränsa hästens framtida karriär. Samma princip gäller kotbensfrakturer — frakturer i det tredje falangbenet inne i hoven — där en ren mittlinjespricka fixerad med skruvar ger god prognos, medan komminuta frakturer (splitter) är avsevärt svårare att hantera. I alla fall krävs fullständig bilddiagnostik med röntgen, och vid komplicerade ledfrakturer ofta datortomografi, innan kirurgen fattar beslut om metod.

Det finns en gräns för vad frakturkirurgi kan åstadkomma hos häst, och den gränsen dras av fysik. En häst som väger 500–600 kilo kan inte avlasta ett ben på samma sätt som en hund eller katt. När ett bärande rörben — kananbenet eller strålbenet — splittras med kraftig fragmentering och mjukvävnadsskada finns det ofta inget implantat som klarar den belastning som krävs för att hästen ska kunna stå, äta och röra sig under läkningstiden. Det kontralaterala benet — det friska benet som tvingas bära hela vikten — riskerar dessutom att utveckla fång, en inflammatorisk hovsjukdom som i sig kan bli livshotande.

I dessa fall blir samtalet med hästägaren det svåraste momentet. En erfaren hästkirurg presenterar alternativen ärligt: om frakturen inte är reparabel, om prognosen för ståndeförmåga och smärtfrihet är dålig, och om det kontralaterala benet redan visar tecken på överbelastning, kan avlivning vara det mest humana beslutet. Det är en verklighet som inte ska skönmålas — men den ska heller inte överskugga att de flesta frakturer hos häst idag kan behandlas. Det som har förändrats är att veterinären nu kan göra en evidensbaserad bedömning av vilka frakturer som har en chans — och vilka som inte har det.

Återhämtningen efter frakturkirurgi hos häst är lång och kräver tålamod av alla inblandade. Boxvila i stallet — ofta i kombination med begränsad skrittmotion i handen — pågår vanligtvis i tre till sex månader beroende på frakturtyp. Under den tiden kontrolleras läkningen med regelbundna röntgenundersökningar, smärtlindring justeras successivt, och veterinären bedömer när hästen kan börja röra sig mer fritt.

Den största risken under rehabiliteringen är inte att implantaten lossnar — det händer, men är relativt ovanligt med modern teknik — utan att det friska benet tar skada. En häst som avlastar ett opererat ben belastar det andra oproportionerligt, och det kan utlösa en kaskad av problem: hovbensinflammation, fång, kronisk smärta. Profylaktisk hovvård, anpassad foderstat och ibland stödförband på det friska benet ingår därför ofta i rehabiliteringsprotokollet. Under tävlingssäsongen betyder detta att ridningen pausas helt. Det finns inga genvägar. För hästen som genomgår rehabiliteringen utan komplikationer är chansen att komma tillbaka till ridning, och ibland tävling, betydligt bättre idag än för femton år sedan.

Frakturkirurgi på häst kräver specialistutrustning, narkosavdelning dimensionerad för stora djur och en kirurg med ortopedisk erfarenhet — resurser som bara ett begränsat antal kliniker i Sverige har. Nedan visas verifierade privatägda veterinärkliniker som erbjuder frakturkirurgi för häst. Filtrera på region för att hitta en specialist i närheten och kontakta dem direkt vid akut skada — tidig bedömning kan vara avgörande för prognosen.