Blåsljud som är normala och arytmier som inte är det — hästhjärtats paradox
Hästens hjärta väger fyra till fem kilo och pumpar trettio till fyrtio liter blod per minut i vila — tio gånger mer än ett mänskligt hjärta. Den enorma pumpen skapar blodflöden som ofta hörs som fysiologiska blåsljud med stetoskopet — ljud som är helt normala hos häst men som skulle vara alarmerande hos hund eller katt. Att skilja ett normalt blåsljud från ett sjukligt, och en normal viloareytmi från en patologisk, kräver erfarenhet och ofta hjärtultraljud. Det gör hjärtutredningen av häst till en specialistuppgift — men en som kan vara avgörande för säkerheten i sadeln och på tävlingsbanan.
Förmaksflimmer — den vanligaste arytmin hos sporthästar
Medan hundar drabbas av klaffsjukdom och katter av muskelförtjockning, är hästens vanligaste hjärtproblem en arytmi: förmaksflimmer. Hjärtats förmak slutar slå koordinerat och fladdrar istället oregelbundet, vilket minskar pumpeffektiviteten med tio till femton procent.
Hos en häst i vila kan det vara svårt att märka — hästen äter och beter sig normalt. Men under arbete blir skillnaden tydlig: minskad prestation, tidig trötthet, snabb andning efter lätt ansträngning eller till och med svimning vid hård belastning. För en tävlingshäst kan det innebära att prestationen plötsligt sjunker utan uppenbar förklaring. För en ridhäst kan det påverka säkerheten.
Förmaksflimmer kan vara: Paroxysmalt (anfallsvis) — kommer och går spontant. Vanligare hos hästar utan underliggande hjärtsjukdom. Persistent — kvarstår och kräver behandling. Behandlingen sker ofta med intravenös kinidinsulfat under sjukhusvistelse, med konverteringsfrekvens på åttio till nittio procent vid engångsflimmer.
Det luriga är att en häst med förmaksflimmer kan ha ett hjärta som i övrigt är helt friskt — flimret uppstår ibland spontant på grund av hästhjärtats stora storlek och de elektriska egenskaperna hos förmaket.
