Nutritionsrådgivning för kanin

Många kaninägare tänker på hö som strö och sänger, och på pellets och grönsaker som den "riktiga" maten. Det är ett missförstånd som kostar kaninerna dyrt. Enligt Rabbit Welfare Association & Fund ska 80–90 procent av kaninens dagliga kost bestå av hö eller färskt gräs — inte som ett komplement till den övriga kosten, utan som dess absoluta fundament. Allt annat — pellets, bladgrönsaker, gåvor och frukt — är tillskott till den basen.

Hö är kaninens medicin på två fronter samtidigt: det håller mag-tarmrörelsen i gång genom sin höga fiberhalt, och det sliter ner tänderna genom mekanisk friktion. Ta bort höet, och du skapar förutsättningar för två av de allvarligaste och vanligaste kaninsjukdomarna — GI-stasis och tandöverväxt. Nutritionsrådgivning för kanin handlar i stor utsträckning om att hjälpa ägare att förstå detta och att ge konkreta verktyg för en kost som verkligen skyddar kaninens hälsa.

GI-stasis — ett stillestående eller kraftigt nedsatt rörelseflöde i mag-tarmkanalen — är ett akutläge som kan gå från "äter lite dåligt" till livshotande inom loppet av tjugofyra timmar. Det är unikt för kaniner, och det är direkt kopplat till kost.

Kaninens matsmältningssystem är byggt för att aldrig stå still. Fibern från hö stimulerar kontinuerliga peristaltiska rörelser längs hela tarmsystemet, och cecum — ett organ unikt för kaniner och gnagare — producerar cecotroper, mjuka nattträck som kaninen äter direkt från anus och som innehåller viktiga vitaminer och aminosyror. Detta system fungerar bara om rörelsen aldrig avbryts.

Tre faktorer utlöser GI-stasis: för lite fiber, smärta av annan orsak (tandproblem, infektioner) och stress. En kanin med GI-stasis slutar äta och defekera, magen svullnar av gas, och djuret pressas ihop i smärta. Det är alltid ett veterinärärende — inte ett "vänta och se"-tillstånd.

Förebyggande är dock möjligt och relativt enkelt: fri tillgång på timotejhö av god kvalitet, begränsning av pellets och socker, och en stressfri miljö. En kaninägare som lär sig att läsa sin kanins normala beteende — antalet träckkulor per dag, hur entusiastiskt den äter, om den sitter ihoptryckt — kan fånga tidiga varningssignaler tidigt.

Kaninens tänder är hypsodonter — de växer kontinuerligt under hela livet, till skillnad från de flesta andra djurslag. Det är en evolutionär anpassning till ett liv av konstant gnagande på tufft gräs och fibröst växtmaterial. I naturen är slitaget och tillväxten i balans. I fångenskap, utan tillräckligt med hö, kan den balansen rubbas — med allvarliga konsekvenser.

Tandöverväxt och malocklusion (felaktig bettslutning) är bland de vanligaste sjukdomarna hos kaniner i Sverige. Tänder som inte slits tillräckligt växer snett, skapar vassa kanter som skär mot tungan och kinden, och kan i svårare fall växa in i käkbenet eller mot näshålan. En kanin med tandproblem slutar äta, tappar vikt och lider — ofta utan att ägaren förstår vad som händer, eftersom kaninen döljer smärta.

Regelbunden tandundersökning är viktig — men förebyggandet sker hemma, i höhäcken. Timotejhö och annat stråhö kräver sidorörelse av käkarna vid tuggningen, vilket är precis den rörelse som sliter ner tänderna korrekt. Pellets kräver i princip ingen sidorörelse alls och bidrar inte till tandhälsan. Frukt och sockerrika grönsaker är inte bara tomma kalorier — de kan göra att kaninen föredrar dem framför höet och äter mindre av det fiber som håller tänderna friska.

Pellets marknadsförs ofta som "komplett näring" för kaniner — ett budskap som är vilseledande för de djur som är vuxna och friska. Enligt House Rabbit Society ska pellets begränsas till maximalt en till två matskedar per kilogram kroppsvikt per dag för vuxna kaniner. En normal kanin på 2 kilogram behöver alltså ungefär 2–4 matskedar per dag — inte en hel matskål.

Anledningen är inte primärt överviktsrisk (även om det är en faktor), utan att pellets är energitäta och proteinrika i en proportion som inte stämmer med kaninens naturliga kost. Överskott av pellets minskar intresset för hö, stör cecotropproduktionen och kan ge ett kalkiumöverskott i urinen som på sikt bildar avlagringar — ett tillstånd som kallas urinsten eller "sludge" och som kan kräva veterinärvård.

Grönsaker är ett välkommet inslag — men även här gäller måttlighet. Fiberrika bladgrönsaker som romanosallad, bladpersilja, ruccola och fänkål är utmärkta. Kålsorten broccoli och blomkål kan ge gas hos vissa kaniner och bör introduceras försiktigt. Grönsaker med hög sockerhalt — morötter, ärtor, majs — ska behandlas som godbitar, inte som staple. Frukt är ett sällsynt sötmål: max en gång per vecka i en liten bit.

Kaninung under sex månader har andra behov: de behöver fri tillgång på det energirikare alfalfahöet och kan ha fri tillgång på pellets under tillväxtfasen. Övergången till timotejhö och begränsade pelletsmängder sker gradvis från sex månaders ålder.

Farliga livsmedel att undvika: Lök, vitlök, purjolök, avokado, rabarber och rå potatis är direkt giftiga. Kommersiella kaningodis med socker och honung skapar preferens för sötsaker framför hö och stör tarmfloran. Bröd, kex och mejeriprodukter hör inte hemma i en kanins kost. En tumregel: om det inte liknar gräs, hö eller bladgrönsaker — fråga veterinären.

Vid ett nutritionsbesök går veterinären igenom kaninens faktiska kost — hur mycket hö som verkligen konsumeras, pelletsmängd, grönsaker och om cecotroper (blindtarmspellets) ses i miljön, vilket kan tyda på övervikt eller foderproblem.

Vägning och hull-bedömning görs — revbenen ska vara palpabara utan att synas. Tänderna undersöks, särskilt om kaninen äter långsamt eller väljer bort hö. En tandundersökning kräver ofta sedering för att se de bakre kindtänderna.

Utifrån fynden ger veterinären konkreta rekommendationer om hömängd (ungefär lika mycket som kaninens kroppsstorlek i volym), pelletsjusteringar och om uppföljning via hälsokontroll eller tandundersökning behövs.

Kaninens näringsbehov är specifika och till stor del olikt hund och katt. Rätt kost — med hö i centrum — förebygger de flesta vanliga kaninsjukdomarna och ger ett djur med god tandstatus, stabil mage och hög livskvalitet.

Nedan visas privatägda veterinärkliniker som erbjuder nutritionsrådgivning för kanin. Filtrera efter din region för att hitta en klinik nära dig.