Öronbehandling för kanin

Om du har en vädurskanin (lop) bör du veta att hennes öron är både hennes charm och hennes svaghet. Enligt veterinärmedicinsk forskning har mer än 65 procent av vädurskaniner någon form av öronsjukdom — hörselgångarna är trånga, ventilationen obefintlig och miljön inuti perfekt för bakterier och parasiter. Det gör regelbunden öronkontroll till en nödvändighet, inte en lyx.

Men öronproblem drabbar inte bara vädurskaniner. Öronskabb (Psoroptes cuniculi) kan angripa alla kaniner oavsett ras, och obehandlade öroninfektioner kan sprida sig till mellanörat och innerörat med balansrubbningar som följd. Tidig upptäckt och behandling är avgörande — och kaninens instinkt att dölja smärta gör det till ägarens ansvar att vara uppmärksam.

Psoroptes cuniculi är en kvalsterart som lever i kaninens hörselgång och lever av hudceller och vävnadsvätska. Den orsakar intensiv klåda, inflammation och en karakteristisk tjock, skorpliknande beläggning som kan fylla hela hörselgången. Till skillnad från kattens öronkvalster (Otodectes), som ger fint grynigt sekret, producerar kaninens kvalster grovare, krustor som sitter fast hårt.

Försök aldrig ta bort skorporna manuellt — de sitter fast i inflammerad, blödande vävnad och att riva loss dem orsakar extrem smärta. Kvalstren behandlas medicinskt med antiparasitära preparat — vanligtvis injektioner med ivermektin eller selamektin (spot-on i nacken) — och skorporna lossnar och faller av allteftersom inflammationen läker. Parasiten är seg och kräver ofta upprepade behandlingar med två till tre veckors intervall.