Endoskopi

Ibland räcker det inte att känna, lyssna eller röntga. Ibland behöver veterinären se med egna ögon vad som pågår inne i djurets kropp — i matstrupen, magen, luftvägarna eller andra svåråtkomliga hålrum. Det är precis vad endoskopi möjliggör. Genom att föra in ett smalt, böjligt instrument utrustat med kamera och ljuskälla kan veterinären undersöka organ och vävnader inifrån, utan att behöva göra stora kirurgiska ingrepp. Tekniken har revolutionerat diagnostiken inom djursjukvården och används idag regelbundet på hund, katt och häst.

För dig som djurägare kan endoskopi kännas främmande och kanske lite oroväckande. Men i de allra flesta fall är det ett skonsamt ingrepp som ger ovärderlig information — och ibland till och med löser problemet på en och samma gång.

Endoskopi är egentligen ett samlingsnamn för flera olika undersökningar, beroende på vilken del av kroppen som granskas. De vanligaste formerna inom veterinärmedicin är:

Gastroskopi innebär att endoskopet förs ner genom matstrupen till magsäcken, och ibland vidare till främre delen av tunntarmen. Det är en av de mest använda formerna, särskilt hos hundar och hästar, och kan avslöja magmagsår, inflammation, tumörer eller främmande föremål som djuret svalt.

Rinoskopi används för att undersöka noshålan och är vanlig vid utredning av kronisk nysning, näsflöde eller misstanke om svampinfektioner och tumörer — framför allt hos hund och katt.

Bronkoskopi ger en bild av luftstrupen och de större luftrören. Det är särskilt värdefullt vid kronisk hosta eller andningssvårigheter.

Koloskopi undersöker tjocktarmen och kan vara aktuell vid långvarig diarré eller blod i avföringen.

Cystoskopi riktar sig mot urinblåsa och urinvägar, medan och innebär att endoskopet förs in i bukhålan respektive brösthålan genom ett litet snitt — en teknik som ibland kallas .