En kamera som ser det ögat inte kan nå
Ibland räcker det inte att känna, lyssna eller röntga. Ibland behöver veterinären se med egna ögon vad som pågår inne i djurets kropp — i matstrupen, magen, luftvägarna eller andra svåråtkomliga hålrum. Det är precis vad endoskopi möjliggör. Genom att föra in ett smalt, böjligt instrument utrustat med kamera och ljuskälla kan veterinären undersöka organ och vävnader inifrån, utan att behöva göra stora kirurgiska ingrepp. Tekniken har revolutionerat diagnostiken inom djursjukvården och används idag regelbundet på hund, katt och häst.
För dig som djurägare kan endoskopi kännas främmande och kanske lite oroväckande. Men i de allra flesta fall är det ett skonsamt ingrepp som ger ovärderlig information — och ibland till och med löser problemet på en och samma gång.
Från noshåla till magsäck — var kan endoskopet nå?
Endoskopi är egentligen ett samlingsnamn för flera olika undersökningar, beroende på vilken del av kroppen som granskas. De vanligaste formerna inom veterinärmedicin är:
Gastroskopi innebär att endoskopet förs ner genom matstrupen till magsäcken, och ibland vidare till främre delen av tunntarmen. Det är en av de mest använda formerna, särskilt hos hundar och hästar, och kan avslöja magmagsår, inflammation, tumörer eller främmande föremål som djuret svalt.
Rinoskopi används för att undersöka noshålan och är vanlig vid utredning av kronisk nysning, näsflöde eller misstanke om svampinfektioner och tumörer — framför allt hos hund och katt.
Bronkoskopi ger en bild av luftstrupen och de större luftrören. Det är särskilt värdefullt vid kronisk hosta eller andningssvårigheter.
Koloskopi undersöker tjocktarmen och kan vara aktuell vid långvarig diarré eller blod i avföringen.
Cystoskopi riktar sig mot urinblåsa och urinvägar, medan laparoskopi och thorakoskopi innebär att endoskopet förs in i bukhålan respektive brösthålan genom ett litet snitt — en teknik som ibland kallas titthålskirurgi.
En stor fördel med endoskopi är att veterinären under undersökningen kan ta vävnadsprover, så kallade biopsier, som sedan skickas för analys. Det gör att diagnostik och provtagning sker i samma sövning, vilket minskar belastningen på djuret.
Hundar som sväljer, katter som nyser och hästar med magsår
Hur endoskopi används skiljer sig en del beroende på djurslag. Hos hundar är det vanligt att endoskopi utförs för att lokalisera och ibland avlägsna främmande föremål som fastnat i matstrupe eller magsäck — strumpor, leksaker, benrester och andra saker som en nyfiken hund inte borde ha svalt. Om föremålet kan nås med endoskopet slipper hunden en öppen bukoperation, vilket innebär kortare återhämtning och mindre smärta.
Hos katter är rinoskopi en vanlig indikation. Katter som lider av kronisk snuva, ensidig näsblödning eller svårbehandlade övre luftvägsinfektioner kan behöva undersökas inifrån för att utesluta polyper, svampinfektioner eller tumörer i noshålan. Gastroskopi och koloskopi förekommer också när utredning med blodprov och ultraljud inte ger tillräckliga svar.
Hos hästar har gastroskopi blivit ett allt viktigare verktyg. Magsår är mycket vanligt hos hästar, särskilt tävlingshästar och hästar med stressrelaterade problem, men symtomen kan vara diffusa — nedsatt aptit, förändrat beteende, dålig päls eller försämrad prestation. Endoskopet ger en direkt visuell bekräftelse av eventuella sår och deras svårighetsgrad. Hästar undersöks stående under lätt sedering, och det långa endoskopet som krävs för att nå hästarnas magsäck — runt tre meter — är speciellt anpassat för ändamålet. Även undersökning av luftvägarna, så kallad dynamisk endoskopi, används hos hästar för att utreda andningsljud och prestationsnedsättning.
Under narkos och med omsorg — så går det praktiskt till
Inför en endoskopi behöver djuret vara fastande. Hur länge beror på djurslag och vilken undersökning som planeras — veterinären ger alltid specifika instruktioner i förväg. Hundar och katter sövs med narkos för att ligga helt stilla under undersökningen, medan hästar i de flesta fall kan undersökas stående under sedering.
Själva undersökningen tar vanligtvis mellan 15 och 45 minuter, beroende på vad som undersöks och om det behöver tas biopsier eller avlägsnas ett främmande föremål. Veterinären följer kamerans bild på en skärm i realtid och kan dokumentera fynd med foto och video. Om biopsier tas skickas dessa till ett laboratorium för histopatologisk analys, och svar brukar komma inom en till två veckor.
Eftersom endoskopi i sig inte innebär några yttre snitt — med undantag för laparoskopi och thorakoskopi — är det generellt ett skonsamt ingrepp. Den främsta risken är kopplad till narkosenhos hund och katt, och veterinären gör alltid en bedömning av djurets allmäntillstånd innan sövning. I vissa fall kan blodprov och en klinisk undersökning behöva genomföras först för att säkerställa att djuret är en lämplig narkoskandidat.