Den unga labradoren som haltar på vänster framben — och varför armbågen nästan alltid är svaret
Det är ett av de vanligaste scenarierna på en ortopedisk mottagning. En åtta månader gammal labrador, golden retriever eller rottweiler som börjat halta på ett framben efter vila, som inte vill springa lika långt, som sätter sig på ett konstigt sätt. Ägaren misstänker att hunden trampat snett. Röntgen visar något annat. Armbågsledsdysplasi — ED — är den vanligaste orsaken till frambenslinkande hos hund, och den diagnostiseras oftast hos unga hundar av stora raser under det första levnadsåret. Det är inte en skada utan en utvecklingsrubbning: brosk och ben i armbågsleden har inte vuxit ihop som de ska, och fragment som lossnar irriterar leden inifrån.
Ledkirurgi hos hund handlar i de flesta fall om att åtgärda den typen av utvecklingsfel eller skador som inte kan läka på egen hand. Det kan vara ett löst broskfragment i armbågen, en broskflika i axelleden, en knäskål som hoppar ur läge eller en höftled som aldrig formades korrekt. Gemensamt för de flesta ingreppen är att diagnostiken kommit långt, att artroskopi har revolutionerat behandlingen, och att tidig upptäckt — före det att kronisk artros hinner etablera sig — ger de bästa resultaten.
Hitta hundkliniker i din region
Artroskopi vs öppen kirurgi — varför titthålet ofta räcker
Den kanske största förändringen inom hundortopedi de senaste tjugo åren är artroskopins genombrott. Genom ett snitt på bara tre till fem millimeter förs en kamera och en arbetskanal in i leden, och kirurgen kan se, bedöma och operera med högupplöst videoförstoring utan att behöva öppna leden helt. Det ger — de flesta hundar som genomgår artroskopi i armbåge eller axel går hem samma dag och kan belasta benet försiktigt redan samma kväll.











