Katten som slutade hoppa — och ledssjukdomen som nio av tio aldrig får diagnos för
Det är en av veterinärmedicinens mest underskattade statistiker. Röntgenstudier har visat att ungefär 90 procent av katter över tolv år har tecken på artros i en eller flera leder — men den överväldigande majoriteten diagnostiseras aldrig. Katten hoppar lite lägre, sover lite mer, klättrar inte upp i bokhyllan längre. Ägaren tänker att det är ålder. Det kan det vara. Men det kan också vara en led som sakta bryts ner, och som i vissa fall skulle ha mått bra av en mer aktiv utredning — med röntgen, smärtlindring, ibland kirurgi.
Ledkirurgi hos katt är betydligt ovanligare än hos hund, och det beror till stor del på att kattens låga kroppsvikt ofta gör konservativ behandling tillräcklig. Men det finns tydliga tillfällen där ett ingrepp är den bästa vägen: traumatiska luxationer efter fall eller bilkontakt, patellaluxation som gör knäet instabilt, och höftproblem där ledhuvudet inte längre sitter i sin skål. Det är i de situationerna en ortopedisk veterinär gör skillnad mellan en katt som kompenserar och en katt som rör sig fritt.
Hitta kattkliniker i din region
Fyra strategier vid traumatisk ledluxation — reducera, reparera, ersätta eller avlägsna
Höftluxation är den vanligaste ledluxationen hos katt, och den uppstår oftast efter trauma — en utekatt som blir påkörd, en innekatt som faller från balkongen. Vid akut luxation försöker veterinären först en : att föra ledhuvudet tillbaka in i skålen under narkos utan att öppna leden. Det lyckas ibland, särskilt om luxationen är färsk. Men om leden är instabil och ledhuvudet glider ut igen inom dagar, eller om det finns en associerad fraktur, behövs kirurgi.
