Sterilisering

Sterilisering är ett av de vanligaste kirurgiska ingreppen inom djursjukvården, och samtidigt ett beslut som väcker både funderingar och känslor hos djurägare. Kanske har du precis fått en valp, en kattunge eller en kanin och börjar fundera på framtiden. Eller så har din veterinär rekommenderat ingreppet av medicinska skäl. Oavsett bakgrund är det klokt att sätta sig in i vad sterilisering faktiskt innebär — för just ditt djur.

Begreppet sterilisering används ofta som ett samlingsnamn, men i strikt medicinsk mening syftar det på att göra ett djur oförmöget att fortplanta sig. Hos hondjur innebär det oftast att äggstockarna avlägsnas, ibland tillsammans med livmodern. Ibland används termen synonymt med kastration, som är det motsvarande ingreppet hos handjur, men det är i grunden två olika procedurer. I den här artikeln fokuserar vi på sterilisering av hondjur — tikkar, honkatter och honkaniner — även om mycket av informationen är relevant oavsett kön.

Det finns flera anledningar till att veterinärer rekommenderar sterilisering, och inte alla handlar om att förhindra oönskade kullar. Visst är populationskontroll en viktig faktor, särskilt hos katter där en enda okastrerad hona kan bidra till ett stort antal hemlösa kattungar. Men de medicinska fördelarna väger ofta minst lika tungt.

Hos tikar minskar sterilisering risken för livmoderinflammation, ett livshotande tillstånd som drabbar en betydande andel av ostestealiserade tikar under deras livstid. Ingreppet reducerar även risken för juvertumörer markant, särskilt om det utförs före eller mellan de första löpcyklerna.

Honkatter löper liknande risker för livmoderinflammation och juvertumörer. Dessutom kan en katt som kommer i löp upprepade gånger utan att bli dräktig utveckla hormonella störningar. Löpbeteendet i sig — med intensivt jamande, rastlöshet och rymningsförsök — kan dessutom vara stressande för både katten och familjen.