CITES, importtillstånd och karantän — fåglar lever i en värld av dokumentation
Att äga en papegoja, undulat eller nymfparakit kräver sällan pappersarbete i vardagen. Men i samma ögonblick som fågeln ska resa, säljas, importeras eller ställas ut förändras bilden dramatiskt. Många fågelarter omfattas av CITES (Convention on International Trade in Endangered Species), det internationella regelverket som kontrollerar handel med utrotningshotade arter, och det innebär att ett veterinärintyg för fågel ofta är sammanflätat med artskyddsdokumentation på ett sätt som inte existerar för hundar eller katter. Att ha rätt intyg är inte bara en formalitet — det kan vara skillnaden mellan att få behålla sin fågel och att den beslagtas.
Hitta fågelkliniker i din region
CITES-dokumentation — det som gör fågelintyg unikt
CITES delar in arter i tre bilagor baserat på hotgrad:
Bilaga A (strängast skyddade) — inkluderar bland annat aror, kakaduer och flera amazonpapegojarter. Dessa fåglar kräver artskyddsbevis för att hållas, säljas eller transporteras. Artskyddsbeviset utfärdas av Jordbruksverket (eller motsvarande myndighet i ursprungslandet) och bekräftar att fågeln är lagligt uppfödd eller importerad. Utan artskyddsbevis är det olagligt att sälja eller köpa fågeln.
Bilaga B — inkluderar många vanliga sällskapsfågelarter som nymfparakit, rosenkakadua och gråjako. Dessa kräver ursprungsdokumentation vid import men inte artskyddsbevis vid inhemsk försäljning.
