Vaccination för katt för katt

Det kan verka onödigt att vaccinera en katt som aldrig sätter sin tass utanför dörren. Men sanningen är brutal: kattpest-virus överlever upp till ett år i miljön och kan följa med in på skor, kläder och föremål. Alla katter i Sverige rekommenderas grundvaccination mot kattpest och kattsnuva — och utekatter bör dessutom vaccineras mot FeLV (kattens leukemivirus). Vaccinet ges från åtta veckors ålder, med kattsnuva-booster årligen och kattpest vart tredje år.

Vaccination är den enskilt viktigaste förebyggande åtgärden en kattägare kan göra. Den tar bara några sekunder, och det skydd den ger kan vara skillnaden mellan ett lindrigt snuvförlopp och en livshotande infektion. Oavsett om din katt lever ett tryggt inneliv eller utforskar grannskapet — grundvaccinationen är lika viktig.

I Sverige vaccineras katter som standard mot två sjukdomar: kattpest (felint panleukopenivirus, FPV) och kattsnuva (orsakad av herpesvirus, calicivirus och ibland klamydiabakterier).

Kattpest är en av de allvarligaste kattsjukdomarna som finns. Viruset angriper framför allt tarmar och benmärg och orsakar hög feber, kraftiga kräkningar och blodig diarré. Hos kattungar kan sjukdomen utvecklas så snabbt att döden inträffar inom bara några timmar. Dräktiga katter som smittas kan abortera eller föda ungar med bestående hjärnskador. Viruset är extremt motståndskraftigt och överlever upp till ett år i omgivningen — det räcker att det följer med på ett par skor för att en innekatt ska exponeras.

Kattsnuva är ett samlingsnamn för övre luftvägsinfektioner som orsakar nysningar, näsflöde, ögoninfektioner och feber. Sjukdomen är sällan dödlig för vuxna katter men kan vara allvarlig för kattungar, äldre och immunförsvagade individer. Brachycefala raser som perser, med sina redan trånga luftvägar, drabbas ofta hårdare. Herpesvirus kan dessutom bli latent och blossa upp vid stress — vaccination ger ett betydligt lindrigare sjukdomsförlopp även om katten smittas.

Kattungar föds med ett tillfälligt skydd från modersmjölken, men detta avtar gradvis. Vaccinationsprogrammet börjar därför tidigt:

Första dosen ges vid åtta till nio veckors ålder, vanligtvis medan kattungen fortfarande är hos uppfödaren. Den andra dosen följer vid tolv veckors ålder, och en tredje dos rekommenderas vid sexton veckor. En boosterdos ges sedan mellan sex och tolv månaders ålder för att säkerställa fullgott skydd.

Efter grundserien behöver kattsnuvavaccinet upprepas årligen, medan kattpest räcker med vaccination vart tredje år. Det är en viktig skillnad från hundens vaccinationsschema, där grundvaccinen generellt ges vart tredje år.

I samband med kattungens första veterinärbesök rekommenderas ofta även chipmärkning och ID-registrering. Veterinären kan samtidigt göra en allmän hälsokontroll och diskutera förebyggande åtgärder som avmaskning.

Utöver grundvaccinen finns vaccination mot kattens leukemivirus (FeLV) — en kronisk och i slutändan dödlig virussjukdom som sprids via nära kontakt mellan katter, exempelvis genom slickande, bitande eller delning av matskålar.

FeLV-vaccination rekommenderas starkt för utekatter och katter som har kontakt med andra katter som går ute. Viruset sprids via nära kontakt — slickande, bitande och delning av matskålar — och kan leda till immunbrist, blodbrist och lymfom. Innan vaccinationen påbörjas tar veterinären ett blodprov för att säkerställa att katten inte redan bär på smittan — att vaccinera en redan infekterad katt ger inget skydd. Raskatter som maine coon och norsk skogkatt, som ofta har tillgång till utevistelse, är typiska kandidater. Även katter i flerkattshushåll där någon katt går ut bör överväga FeLV-vaccination.

Det finns inget vaccin mot FIV (kattens immunbristvirus, ibland kallat katt-AIDS) tillgängligt i Sverige. Bästa skyddet mot FIV är att begränsa kontakt med okända katter, särskilt strövande hankatter.

För katter som ska resa utomlands krävs rabiesvaccination och EU-pass — i övrigt behöver katter som stannar i Sverige inte vaccineras mot rabies.